Jag jublar, jag skrattar, jag gråter när jag ser allt fantastiskt engagemang som strömmar ur mina medmänniskor och medföretag och medorganisationer de här turbulenta dagarna. Så många öppnar sina hjärtan och plånböcker för att ge till dem som inget har och visar samtidigt att även om de främlingsfientliga och empatilösa må vara högljudda så är vi andra desto fler.

Jag har försökt att göra mitt också med pengar till Radiohjälpen och insamlade kläder till de som kommer hit, men har också börjar fundera på vad jag som enskild frilans kan göra för att göra världen bättre även på lång sikt.

Som frilans har jag en liten del av medias makt, den makt som det är att avgöra vilka som får uttala sig om olika frågor. I förlängningen betyder det att jag kan vara med och påverka vilken bild allmänheten får av olika grupper.

Länge har jag varit medveten om det här när det gäller fördelningen kvinnor/män. Jag skriver mest om företagande/ekonomi/teknik, en bransch som i media domineras av vita, gärna medelålders, män. Men så är det inte i verkligheten. För om man bara anstränger sig några minuter extra går det alldeles utmärkt att hitta intervjupersoner som inte är män som ändå är minst lika relevanta och har minst lika mycket att säga som standardpersonen.

Och jag har lagt de där minuterna på att försöka hitta kvinnorna som kan uttala sig istället för männen. Nu har jag bestämt mig för att dessutom lägga de där extra minuterna på att hitta personer med utomnordisk bakgrund som kan prata ekonomi/teknik/företagande. För visst finns de. Och som skribent har jag ett ansvar för att lyfta fram hela det spektrum av människor som näringslivet består av. Och det ska jag försöka leva upp till.

Tipsa mig gärna om du vet någon företagare som inte har den traditionella vita manliga bakgrunden och som har en spännande historia att berätta!